matildagustafson

Nu börjar jag faktiskt kunna lugna ner mig lite grann. Men är fortfarande grymt upprörd. Var nära att skriva ett förbannat omoget mejl till x för att förklara vad jag kände. Men jag tog mitt förnuft till fånga, vilket jag är stolt över mig själv för. Jag skrev istället ett igenomtänkt mejl där jag skrev vad x kunde göra nästa gång. Det gjorde faktiskt att jag själv mådde lite bättre.

Jag vet att det kan ses som en fånig sak att vara sur över, men testa själva att vara ute i lokaltrafiken i två timmar, med skor som läcker, mobil utan ladd och en extra väska. Det är fan inte kul! Två timmar sen har du tappat inte bara känseln i fötterna, utan även träningslusten!


Bild: När man bara vill försvinna