Telefon-terror

Har suttit och pratat med Karin nu i säkert en timme. Det är så mycket man missar när man inte ses, men desto mer att ta igen när man väl hörs. Så himla skönt när man faktiskt har den där vännen som man varit med om så mycket med. Den har så mycket enklare att förstå. Tack och lov för söta lilla Karin. :)


There sure is a reason why I call you my best friend!



Bild: Jag och Karin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0